Kyrkvägen 7

Sommarlovet är till ända och Kyrkvägen förvandlas i vanlig ordning till E18 en stund på morgon och kväll då ca 1000 elever ska fraktas till och från skolan i hundratals fordon. Bussar, bilar, moppar, vespor och cyklar. Allt i ett enda stort kaos som pågår i cirka 20-30 minuter. Sen återvänder lugnet, åtminstone skenbart. Nu är tiden inne då vårt nya fina staket ska få bekänna färg. Skulle inte förvåna det minsta om man snart möts av synen av ett nedprejat staket med en bil ovanpå och med en förvirrad mellanstadielärare bakom ratten... Men låt oss nu inte fokusera på det negativa! Saker och ting händer och vi har nu snart ett fint cykelförråd att ställa våra cyklar, moppar och gräsklippare(!) i. Vi har också anlagt vår första mur någonsin - kanske inte Berlin-muren direkt, men ack så fin den blev den lilla godingen.


Liten men naggande god, ska förutom att hålla jorden på plats se trevlig ut!


Cykelförrådet växte upp som en svamp ur jorden på en dag! Snacka om effektivitet.


Cykelförrådet från verandan...


Staketet är nu klart runt hela tomten, skönt (tycker snickaren om inte annat)!


Markstenen är fortfarande hiskeligt ful tills sanden borstats ner i mellanrummen och sten torkat upp ordentligt. Rören utmärker platsen för lekstugan som antagligen ska ställas på plats under morgondagen och den gula slangen tillåter el att dras fram till lekstugan för lite belysning.


Vad är nu detta? Var inte staketet klart?? Detta mina damer och herrar är en mycket smart konstruktion, där två sektioner staket kan monteras bort med några exkla handgrepp OM vi i framtiden ska köra in större fordon på tomten (när vi beställer en ny pool till exempel ;)

Idag har det varit ett riktigt teamwork på Kyrkvägen må jag säga. Ja utan mig vill säga som har spenderat dagen på jobbet och haft den stora lyckan att få komma hem till det fina som det börjar utveckla sig till. Maria har skruvat staket, Simon har kört grävskopa och Andreas har slitit med lite av varje (kört grus bl a). Emma sliter på med sitt inebandyläger mellan 10-14 varje dag så hon är arbetsbefriad för nu. Ebon? Tja, han ligger väl och småsover i något hörn och gnäller om han inte har tillräckligt med mat... Hunden är människans bästa vän - jojo!


Staketet på framsidan är nu klart sånär som på beslagen på grindarna...



... så Ebon kan numera utföra sina Eurasier-ryck utan att riskera omgivningen, mycket skönt.


Även baksidans staket börjar ta form - trevligt :)


En liten vy över baksidan som den är just nu - ingen vidare ordning trots allt arbete kan tyckas...


...men tittar man lite närmare ser man att det minsann händer saker!


Imorgon blir det plattläggning - gud vad skönt det ska bli med sten att gå på!


Mitt i allt gräver vi en grav - varför? Har vi blivit deprimerade över alla fakturor? Nej, här ska 2 st 200 liters tankar ner som ska ta hand om våra framtida backspolningar från poolen :)

Inledningen av antibiotika-kuren blev inte riktigt vad man kunde hoppas på. Istället för som i Ted Gärdestads gamla slagdänga: "Sol, vind och vatten" så blev det "Likblek, ont-som-satan och färd-till-akuten"... Har nog aldrig känt mig så konstig i hela mitt liv. Var som att jag var utanför min egen kropp och att världen runtomkring inte var på riktigt... Hur som helst, en heldag på USÖ blev det via akuten, infektion med en liten avrundning på lung-röntgen innan det blev dax för hemfärd. Under den dagen hann några tankar sega sig genom hjärnan (det tar ju trots allt några timmar att ta sig mellan avdelningarna inom ramen för den svenska sjukhusadministrationen) trots att det kanske inte var någon av mina mest snabbtänkta dagar. Det första som slog mig var att det inte bara är fotbollsdomarna som blir yngre och yngre, det gäller även läkarna! "Herregud, han är ju inte mycket äldre än Simon" var första tanken när läkaren stack näsan innanför dörren. Efter en stund hade jag lugnat mig lite (kanske var det därför blodtrycket var bättre på undersökningsrummet än på akuten?) och tänkte: "nej, kanske inte som Simon, lite äldre är han nog". Oavsett verkade han både kompetent och reko så jag litade på det han sa (hörde ungefär hälften eller så, men hade med mig Maria som back-up. Hon reagerar nog om han säger något konstigt tänkte jag). Onsdagen blev alltså en kaos-dag, men när dagen började närma sig slutet var jag i alla fall tillbaka på en nivå motsvarande dagen innan, kanske var det på väg att vända trots allt?

Nu har yttligare ett par dagar gått och visst har det nu vänt ordentligt. Pratade med läkaren igår fredag, som konstaterade att han fått alla provsvar, svar på odlingar och från röntgen. Och, man kan bara konstatera att det är en lunginflammation i höger lunga. That's it. Så nu kan jag nog ta och sluta tjata om sjukdomar och istället skriva om lite vettigare saker. Passar på att publicera några bilder från projektet på hemmafronten. Egentligen har saker och ting kommit lite längre än så här, men fler bilder kommer...


Staket påbörjat


Staketet börjar ta form...


Förberett för L-stöd med grus och stenmjöl...


Å här kommer stöden


L-stöd på plats!


Återfyllning utförd

Dödstyst har det varit på bloggen sen sommarprojektet startade - det har en naturlig om än rätt jobbig förklaring: Undertecknad har lyckats dra på sig någon "ovanlig bakterie" som i sin tur gett upphov till en lättare lunginflammation med slagsida som följd i några dagar. Febern har pendlat upp och ner som en jojo mellan typ 38 och 39,7 nånting som högst (har aldrig haft så mycket feber i hela mitt vuxna liv!)

Att jag hade vätska i lungorna kunde t o m jag själv lista ut - har somnat till ljudet av porlande vatten i takt med andhämtningen i flera dagar, men till de som undrar kan jag avslöja att det tyvärr inte är riktigt lika rogivande som ett akvarium... Släpade mig till sist till den s k läkarvården då jag insåg att det skulle ta tid för kroppen att reda ut det där på egen hand (läs: Maria satte vårdkortet i ena handen och telefonen i den andra och yppade ett enda ord: "RING"). Sagt och gjort. Hoppet om räddning är återställt! Och det heter Ery-Max (låter som hämtat ur en film så förmodligen är det väl placebo...)

Mer info om projektet kommer när lungorna återfått sin forna form!


Frälsningen är nära...