Kyrkvägen 7

Det är sannerligen inte lätt att säga var man ska börja när man ska beskriva Las Vegas. Har nu spenderat ett antal dagar i denna stad som inte liknar nåt annat man sett. Herregud! Kontrasten mot Malta är fullständigt sinnessjuk, allt det skitiga och trasiga är här klanderfritt rent och alltid helt. Jag menar verkligen allt! Måste finnas tre biljoner lampor i Las Vegas, alla lyser, ingen är trasig! Helt otroligt. Måste vara tusentals människor som i det fördolda håller kliniskt rent och byter alla lampor. Annars är hela stan magisk... Detta måste upplevas för att förstå - inga bilder kan nånsin göra Las Vegas rättvisa. Men hur man kan bo här kommer förbli en gåta. Dock finns det de som gör det. I måndags var vi på sightseeing med en äldre dam som var född i Vegas och sen har sett staden växa upp till vad den är idag. 1941 startade alltihop med ett par maffiabossar... Drygt 60 år senare har det hela utvecklat sig till något som närmast kan beskrivas som bisarr-magnifikt, ful-snyggt men också helt otroligt. Finns så mycket att säga, men timmen är sen och imorgon är det sista konferensdagen som ska tas till vara. För även om intrycken är störst från själva Las Vegas så är konferensen också riktigt riktigt bra.


En timme försenat landar vi i Sin City...


Den legendariska skylten...


Ja vad ska man säga... kreativitet finns. Hur kommer man på att man ska bygga en kopia av New Yorks skyline med frihetsgumman å allt? Även Eiffeltornet finns inne i stan fast bara hälften så högt.


Ok, en karusell? Jo, men de som sitter i hänger 300(!) m över gatan!! Hotellet som heter the Stratosphere är ca 300 m högt och på toppen har man byggt ett par åkattraktioner, förutom denna en där man hänger ut över kanten på huset/tornet... Sinnesrubbat. Och jo, vi blev bjudna på lunch av Microsoft här uppe. Rätt ok :)


Jo det finns en å annan spelmaskin här...


Microsoft är snälla, de anordnade även ett beach-party på stranden(!) Stranden är en konstgjord historia runt hotellet Mandalay Bay med tillhörande gigantisk pool där konferensen äger rum om dagarna... 7500 it-nördar struttade runt i sanden och lyssnade på Huey Lewis & the News som man släpat dit. Det hade man i och för sig kunnat hoppa över...


Det är ju inte som hemma på Stortorget direkt...


Hotellet är ju inte direkt något simpelt vandrarhem. Incheckningsdisken är 100 meter lång under bildskärmarna till vänster.


Morgonpromenad till job.. äh konferensen. 27 grader i skuggan och allt, verkligen ALLT i perfekt skick. Man blir nästan sugen på att kasta en glasspinne på trottoaren för att se vad som händer? Den kanske förintas automatiskt?


Både sfinx och pyramid ÄR stora, jag lovar. Ingången är mellan sfinxens tassar... Precis framför stannar the Tram (tåg/tunnelbana/rälsbuss).


Det förekommer att man använder neon i Las Vegas...

Semestern börjar lida mot sitt slut - ska bli både skönt och tråkigt att lämna solen och Malta, men visst, det går inte att förneka att man ser fram emot att få köra högertrafik, ha mer än 4 cm marginaler på sidorna av bilen (med infällda backspeglar), samt vara i ett mer civiliserat samhälle i största allmänhet (sorry om jag förolämpar någon Malta-älskare!)

Häromdagen var vi på Gozo, Maltas systerö i norr. Vi beslutade oss för att ta med oss bilen, vilket visade sig vara en bra idé. Nog för att det går bussar på ön, men trots att ön bara är någon mil tvärsöver tog det oss hela dagen och långt in på kvällningen innan vi lyckades ta oss ombord på en färja tillbaka till huvudön (med buss hade vi nog inte varit halvvägs...). Gozo var dock en upplevelse, med ganska dramatisk natur, så det var väl värt besväret. Ok, vissa av sevärdheterna lär inte komma i närheten av någon 10-i-topp lista över Europas mest sevärda (fråga vid tillfälle ungarna vad de t ex anser om Gginatija-templen (eller hur det nu stavas, ids inte ens slå upp det...) som enligt uppgift ska vara mer än 1 000 år äldre än pyramiderna i Egypten. Vi irrade ett bra tag innan vi gav upp (då skyltningen till templen plötsligt upphört!) och frågade en gladlynt kvinna på en balkong om hjälp. Hon var nog mest road av att vi hade lyckats parkera cirka 30 meter från grinden in till "sevärdheten". Som extra kuriosa kan nämnas att hennes hus var döpt till just "Ggantiija"... (som bekant döper man alltså sina hus på Malta)... 5 minuter senare hade vi avverkat templen och: "templen sög fett" enligt den yngre delen av familjen... jag är benägen att hålla med.

Vissa saker var dock mer sevärda än andra. Naturen tillhörde det förstnämnda. Enorma klippformationer runt hela ön tillsammans med de båtturer vi bestämde oss för att betala skjortan för var klara plus (i samband med den sista blev jag dock grovt hånad av familjen för att jag lyckades förhandla bort en hundring i "familjerabatt" - själv var jag dock rätt nöjd med initiativet som räckte till både limpa och coca cola på hemvägen till huset :)

Klockan är 15:22 så om ett par timmar är det dax att dra mot flygplatsen - nästa gång bloggen uppdateras är det inte från Malta :)


Karta över Gozo inspekteras på färjan dit


Azure window - en av sevärdheterna, upplevd från liten motorbåt med lokal guide. Naturupplevelsen på Gozos västra udde runt Dwejra var bland det bästa med hela ön


Mera klippor runt Dwejra - visst ser det ut som ett ansikte?


Båtturen utgick från en lagun från vilken man nådde havet via en grottpassage


Blå Lagunen, Maltas kanske största sevärdhet - fint men inte mer än så. Ligger på ön Comino mellan Malta och Gozo, en liten gudsförgäten plats som skulle kunna förväxlas med Månen landskapsmässigt... en död kanin var det närmaste vi kom levande väsen... dödstrist med andra ord.


Trots att Malta är mest tättbefolkat i hela Europa kan man hitta ostörda platser :)


En del stränder är dock mer otillgängliga än andra...


Och avslutningsvis en bild för bilentusiaster - det riktigt spännande sker när man får möte gärna samtidigt som det börjar dyka upp parkerade bilar efter husväggarna... jag skojar inte!

Ytterligare några dagar spenderade i detta märkliga land. Ibland känns det som 40-talets Spanien för att sedan lysa upp som en rätt schysst plats - med cool befolkning som aldrig hört talas om uttryck som "ha bråttom" eller "ordning och reda". Jesus - ta bara bussarna, de inte bara ser ut som de är från kriget utan är det också. Och, vad värre är gäller detsamma även chaufförerna. Våran krigsveteran till chaufför var dessutom fösvunnen när vi skulle åka, det visade sig att han bara var och köpte lite frukt i närheten... när han väl dök upp var han irriterad över att vi inte gått ombord ännu. Finns inte en tidtabell vare sig vid busshållplatserna eller någon annanstans och vart de går är också skrivet i stjärnorna, fast egentligen är det inte så svårt då samtliga busslinjer går till Valletta, huvudstaden! Så, det är bara att klamra sig fast i sätet, blunda och hoppas att den skumpiga färden slutar där, vilket den turligt nog oftast gör. Positivare är att även priserna är från kriget... 35 cent för barn och 47 för vuxna. Trots den usla svenska kronan så åker hela familjen tvärs över hela ön för under 25 spänn. Sjukt. Vem betalar undrar man? Fast sen betänker man kvaliteten på vägarna, bussarna och chaufförerna och inser hur det hänger ihop... "this is Malta".

Utöver att åka buss har vi nu även avverkat: en rundtur i städerna Rabat och Mdina (Maltas huvudstad fram till 1500-talet), stranden på västkusten samt Maltas nuvarande huvudstad Valletta, som enligt uppgift har ca 7.000 invånare. Om det så hade varit 70.000 hade jag inte trott det, snarare 700.000!? Helt vansinnigt. Nog för att malteserna är högljudda och livliga, men här är nåt lurt i görningen. Min teori är att endast 7.000 av de 700.000 betalar skatt och därmed syns i folkbokföringen. Alternativet är att det pågår något hemligt experiment med kloning...


Varsågoda att stiga in i medeltiden...



Vilken kanonidé! Kombinera pub med ett par pumpar soppa på trottoaren utanför - genialt! Tror jag ska sätta upp ett par pumpar på Kyrkvägen...


Ah, en sandstrand och kristallklart vatten (22 grader) nice!


Vy över Vallettas hamninlopp


Husdjur finns det, både katt å ödla, så det känns som hemma!


Åsså grillar vi ibland... med blandad framgång

Dax för en liten semesterrapport! Familjen Mellström/Janson har tagit sin tillflykt söder ut för en vecka, närmare bestämt till Malta. Vi bor i en oansenlig liten by vid namn Zebbug (uttalas Tjebbooch ungefär :) mitt ute i ingenstans. Vi har nu varit här sen i söndags kväll, men en sak är klar: Malta är inte riktigt som alla andra platser! Eller för att citera Drew, husägaren vi hyr T'al Isqaq av (alla hus på Malta har namn): "This would last 10 years in the real world, but this is Malta, here I have to change it every year..." på temat kranar i kök och badrum.


T'al Isqaq - rätt schysst ställe faktiskt


Kaktus, någon? Tror inte de skulle sakna den om vi tog en...

 
På Malta finns fullt av affärsmöjligheter - t ex skulle man lätt bli rik om man introducerade matkassen... den har som synes ännu inte nått fram till Maltas stränder. Är man snäll kan man dock få en begagnad kartong :)