Semesterkrönika
I år blev det en kort och intensiv Sverige-semester i samband med att Emma var på gymnastikläger i Ängelholm. Hela semestern byggdes runt att hon skulle hämtas på tisdag 7 juli. Tanken var att åka neråt Sverige på måndag morgon, men efter litande kikande på internet blev det en hastig avfärd redan tidigt söndag morgon. Anledning: medeltidsdagar i Varberg lördag och söndag och då vi ändå tänkt åka via Varberg så var ändringen rätt logisk. Som sagt intensiva dagar blev det, men vi hann se en hel del:
Ganska exakt klockan 12:00 parkerade vi i Varberg och tog oss till Varbergs fästning för att hinna med lite medeltid. Bland annat en guidad tur om Bockstensmannen som från början var huvudorsaken till vägen via Varberg.
Huset i vattnet är dock inte Varbergs fästning, men visst är det rätt snyggt ändå?
Medeltidsdagen bjöd på fint väder och lite blandad underhållning i form av riddare, marknad och världens längsta och långsammaste kö till glasskiosken.
Efter en lång dag på Varbergs fästning var det dags att sova en stund innan avfärd måndag morgon mot nya mål.
Efter frukost full fart mot... Ullared! (neeej!) Trodde inte jag skulle återvända dit, men så blev det och i och för sig, är man inte längre än ett par mil ifrån kanske det är värt ett besök. Vid utgången kunde man mäta kvittot för att delta i någon tävling - över 50 centimeter blev det, ska man skratta eller gråta? Nåväl efter shopping på hög nivå i ett antal timmar kändes det som det räckte och navigatorn ställdes in på Halmstad för lunchbreak.
Även i Halmstad var det fint väder och gågatan i centrum full med folk. Trenden med palmer har minsann nått Halmstad också då det kryllade av dessa fina växter i hela centrum. En kycklingfilé senare var det åter dax för ett nytt resmål: Ängelholm.
Framåt kvällningen rullade vi in på parkeringen vid Klitterhus i Ängelholm, ett strandhotell som ligger så nära havet man kan komma.
Klitterhus - rekommenderas för den som ska till Ängelholm
Fint med hav, men kallar än poolen :)
Vi hade lagom checkat in och undersökt stranden i 30 minuter innan vi kom på att vi skulle titta till Höganäs när vi ändå var i närheten. Sagt och gjort. Gamla anrika Höganäs har dock tvingats flytta sin produktion utanför Sveriges gränser, men vid fabriksförsäljningen fanns fortfarande keramik att köpa som tillverkats på hemmaplan.
Fabriksförsäljning med outlet - så lite handlat blev det allt här med...
Efter turen till Höganäs (som inkluderade ett riktigt skyfall under vägen dit, f ö bland det enda regn vi fick uppleva under hela resan!) var det dags att besöka lilla Emma på hennes läger vid Lingvallen. Hon blev glad att se oss och fint bodde de. Det blev en kort visit och bröderna iddes inte ens gå ur bilen för att hälsa på sin syster: "vi ska ju hämta henne imorrn"...
Hem till Klitterhus för lite mat & sömn innan måndagen var slut. För egen del blev det marulk för första gången i livet medan ungarna brottades med varsin gigantisk T-bone steak...
Tisdagen inleddes med en resa till Hovs Hallar, en sevärdhet någon mil från Båstad med dramatiskt landskap minst sagt. Enorma klippformationer och naturskön miljö - en riktigt upplevelse. Detta kan understrykas av Anderas och Simons totala ovilja att åka därifrån efter att först inte ha velat dit överhuvudtaget!
Bilderna gör inte upplevelsen rättvisa.. vidvinkelobjektiv ja tack!
Mäktigt var ordet
Jag lovar, det var högt som fn
Som sagt, var är den där vidvinkeln..!?
Klockan var nu hög tid att bege sig mot Lingvallen för att hämta den saknade familjemedlemmen. Vi hann dock med en rejäl glass som försenade avresan högst avsevärt. Det är nämligen optimistiskt att tro att man ska kunna köra bil med manuell växellåda ätande en bågnande skånsk glasstrut av storleken av tre Big Pack-kartonger... behöver jag säga att en del hamnade på skjortan?
Till sist lyckades vi få med dottern från Lingvallen....
...och drog till Helsingborg för snabb överfart till Helsingör!
Helsingborg är en stad man inte varit i på en herrans massa år. Det som slår en är att det är en väldigt pampig stad åtminstone vad gäller området vid huvudgatan och Stortorget. Vi hann dock inte uppleva så mycket mer än att se just detta och det ståtliga Rådhuset framför vilket Magnus Stenbock ståtar på sin springare innan det var dags att kasta sig omborg på Aurora, en av Scandlines båtar som omdelebart styrde kosan mot danskt vatten.
Nej du gumman, det blev det fula trollet till vänster istället :)
Ett Häääävetrrroll som dansken säger (Havstroll för dem som kan prata som folk)
Endast en timme var vi i Danmark, men det räckte nog
Runt 18-tiden var vi tillbaka på svensk mark och satte kurs norrut, nu med Värnamo som destination. Framåt kvällskvisten anlände vi och avrundade kvällen på hotellet med att titta på Morden i Midsomer smaskande på de baguetter (eller jagare som de kallades i
Värnamo; räkjagare, köttbullsjagare...) vi inköpt på ett café vid bron i centrum av Värnamo, som f ö har drygt 18.000 invånare och verkar vara en rätt angenäm lite ort.
Efter att ha ställt in oss på att få det trångt och svettigt på hotellrummet blev vistelsen inte mindre angenäm av att vi blivit uppgraderade till en svit. Sviten hette Bruno Mathsson och var uppkallad efter samme man, som tydligern var en känd möbelmakare i trakten. Därav att hela sviten var inredd enbart med Mathssonmöbler. Nåväl, vi sov med andra ord betydligt bättre i Värnamo än vad vi på förhand förberett oss på (då vi från början bokat det enda lediga rummet som var ett dubbelrum med 3(!) extra sängar).
Onsdag morgon - fortfarande strålande väder och efter en god och rejäl frukost som intogs i lugn och ro var det dax för avärd mot High Chaparral. Vi har under närmare ett decennium försökt ta oss till denna legendariska nöjespark(?) utan att lyckas. Men det kanske inte är så konstigt, för man åker ju inte direkt förbi en plats som är belägen nära ett naturreservat någonstans mellan orter som Hillerstorp och Gnosjö av misstag.
Nu var vi till slut i alla fall här. Big Bengt hälsade oss välkommen i form av en grotesk och klumpig byst av trä föreställande honom själv. Den killen har nog aldrig jobbat ideellt skulle jag tippa. Parken var väl ungefär som väntat tycker jag. Hästar, bisonoxar, gistna trähus och knallpulver i aldrig sinande strömmar. Jag skulle nog inte klara av att jobba på High Chaparral, men visst, som endagsbesök var det helt ok - särskilt med fint väder och relativt lagom med folk. Höjdpunkten var utan tvekan den store Vilda Västern-showen som de lagt ner en hel del tid och möda på. Den avslutades med ett lika sjukt som oväntat stunt - en tjej som deltagit i showen kliver plötsligt upp 12 meter i luften på en vinglig stege till en 1800-tals vindflöjel och kastar sig huvudstupa ner till marken! Visst, jag fattar också att de hade tjocka elastiska mattor täckta av sand på marken (för att inte synas), men då man själv skulle tveka att ens klättra upp till plattformen kan man ändå inte låta bli att imponeras. Jag bör kanske tillägga att hon reste sig upp till synes oskadd efter fallet.
Bengt den Blygsamme kanske skulle passa bättre?
Dax att gå in...
Hästar var det gott om
Detta är nog en åsne-hingst, eller vad tror du?
Bröderna Dalton minsann
Andreas gav sig handgripligen på en tjur...
Å så var det störtdyket...
Efter High Chaparral bar det av norrut - mot hemtrakterna. Det blev dock ett stopp till på vägen - i Gränna. Där var det för dagen marknad
och vi lyckades trassla oss dit precis i tid innan stängning. Då hade vi innan passerat den klassiska jätten Vist som står på en kulle i Huskvarna. Ungarnas reaktion på jätten Vist var enorm... "jaha".. själv tyckte man det var fantastiskt att se honom när man passerade för 25 år sedan efter att ha suttit å väntat i 10 mil... "jaha..."
Så ett fång polkagrisar, lite chokladfudge och 18 mil senare rullade vi till sist in på Kyrkvägen runt 20-tiden på onsdagskvällen. En hel del hanns med på 96 timmar må jag säga och trevligt var det! Snipp snapp snut så var sagan slut!
Polkagrisen 150 år, det ni
Ganska exakt klockan 12:00 parkerade vi i Varberg och tog oss till Varbergs fästning för att hinna med lite medeltid. Bland annat en guidad tur om Bockstensmannen som från början var huvudorsaken till vägen via Varberg.Huset i vattnet är dock inte Varbergs fästning, men visst är det rätt snyggt ändå?
Medeltidsdagen bjöd på fint väder och lite blandad underhållning i form av riddare, marknad och världens längsta och långsammaste kö till glasskiosken.
Efter en lång dag på Varbergs fästning var det dags att sova en stund innan avfärd måndag morgon mot nya mål.
Efter frukost full fart mot... Ullared! (neeej!) Trodde inte jag skulle återvända dit, men så blev det och i och för sig, är man inte längre än ett par mil ifrån kanske det är värt ett besök. Vid utgången kunde man mäta kvittot för att delta i någon tävling - över 50 centimeter blev det, ska man skratta eller gråta? Nåväl efter shopping på hög nivå i ett antal timmar kändes det som det räckte och navigatorn ställdes in på Halmstad för lunchbreak.Även i Halmstad var det fint väder och gågatan i centrum full med folk. Trenden med palmer har minsann nått Halmstad också då det kryllade av dessa fina växter i hela centrum. En kycklingfilé senare var det åter dax för ett nytt resmål: Ängelholm.
Framåt kvällningen rullade vi in på parkeringen vid Klitterhus i Ängelholm, ett strandhotell som ligger så nära havet man kan komma.
Klitterhus - rekommenderas för den som ska till Ängelholm
Fint med hav, men kallar än poolen :)
Vi hade lagom checkat in och undersökt stranden i 30 minuter innan vi kom på att vi skulle titta till Höganäs när vi ändå var i närheten. Sagt och gjort. Gamla anrika Höganäs har dock tvingats flytta sin produktion utanför Sveriges gränser, men vid fabriksförsäljningen fanns fortfarande keramik att köpa som tillverkats på hemmaplan.
Fabriksförsäljning med outlet - så lite handlat blev det allt här med...
Efter turen till Höganäs (som inkluderade ett riktigt skyfall under vägen dit, f ö bland det enda regn vi fick uppleva under hela resan!) var det dags att besöka lilla Emma på hennes läger vid Lingvallen. Hon blev glad att se oss och fint bodde de. Det blev en kort visit och bröderna iddes inte ens gå ur bilen för att hälsa på sin syster: "vi ska ju hämta henne imorrn"...
Hem till Klitterhus för lite mat & sömn innan måndagen var slut. För egen del blev det marulk för första gången i livet medan ungarna brottades med varsin gigantisk T-bone steak...
Tisdagen inleddes med en resa till Hovs Hallar, en sevärdhet någon mil från Båstad med dramatiskt landskap minst sagt. Enorma klippformationer och naturskön miljö - en riktigt upplevelse. Detta kan understrykas av Anderas och Simons totala ovilja att åka därifrån efter att först inte ha velat dit överhuvudtaget!
Bilderna gör inte upplevelsen rättvisa.. vidvinkelobjektiv ja tack!
Mäktigt var ordet
Jag lovar, det var högt som fn
Som sagt, var är den där vidvinkeln..!?
Klockan var nu hög tid att bege sig mot Lingvallen för att hämta den saknade familjemedlemmen. Vi hann dock med en rejäl glass som försenade avresan högst avsevärt. Det är nämligen optimistiskt att tro att man ska kunna köra bil med manuell växellåda ätande en bågnande skånsk glasstrut av storleken av tre Big Pack-kartonger... behöver jag säga att en del hamnade på skjortan?
Till sist lyckades vi få med dottern från Lingvallen....
...och drog till Helsingborg för snabb överfart till Helsingör!
Helsingborg är en stad man inte varit i på en herrans massa år. Det som slår en är att det är en väldigt pampig stad åtminstone vad gäller området vid huvudgatan och Stortorget. Vi hann dock inte uppleva så mycket mer än att se just detta och det ståtliga Rådhuset framför vilket Magnus Stenbock ståtar på sin springare innan det var dags att kasta sig omborg på Aurora, en av Scandlines båtar som omdelebart styrde kosan mot danskt vatten.
Nej du gumman, det blev det fula trollet till vänster istället :)
Ett Häääävetrrroll som dansken säger (Havstroll för dem som kan prata som folk)
Endast en timme var vi i Danmark, men det räckte nog
Runt 18-tiden var vi tillbaka på svensk mark och satte kurs norrut, nu med Värnamo som destination. Framåt kvällskvisten anlände vi och avrundade kvällen på hotellet med att titta på Morden i Midsomer smaskande på de baguetter (eller jagare som de kallades i
Värnamo; räkjagare, köttbullsjagare...) vi inköpt på ett café vid bron i centrum av Värnamo, som f ö har drygt 18.000 invånare och verkar vara en rätt angenäm lite ort.Efter att ha ställt in oss på att få det trångt och svettigt på hotellrummet blev vistelsen inte mindre angenäm av att vi blivit uppgraderade till en svit. Sviten hette Bruno Mathsson och var uppkallad efter samme man, som tydligern var en känd möbelmakare i trakten. Därav att hela sviten var inredd enbart med Mathssonmöbler. Nåväl, vi sov med andra ord betydligt bättre i Värnamo än vad vi på förhand förberett oss på (då vi från början bokat det enda lediga rummet som var ett dubbelrum med 3(!) extra sängar).
Onsdag morgon - fortfarande strålande väder och efter en god och rejäl frukost som intogs i lugn och ro var det dax för avärd mot High Chaparral. Vi har under närmare ett decennium försökt ta oss till denna legendariska nöjespark(?) utan att lyckas. Men det kanske inte är så konstigt, för man åker ju inte direkt förbi en plats som är belägen nära ett naturreservat någonstans mellan orter som Hillerstorp och Gnosjö av misstag.
Nu var vi till slut i alla fall här. Big Bengt hälsade oss välkommen i form av en grotesk och klumpig byst av trä föreställande honom själv. Den killen har nog aldrig jobbat ideellt skulle jag tippa. Parken var väl ungefär som väntat tycker jag. Hästar, bisonoxar, gistna trähus och knallpulver i aldrig sinande strömmar. Jag skulle nog inte klara av att jobba på High Chaparral, men visst, som endagsbesök var det helt ok - särskilt med fint väder och relativt lagom med folk. Höjdpunkten var utan tvekan den store Vilda Västern-showen som de lagt ner en hel del tid och möda på. Den avslutades med ett lika sjukt som oväntat stunt - en tjej som deltagit i showen kliver plötsligt upp 12 meter i luften på en vinglig stege till en 1800-tals vindflöjel och kastar sig huvudstupa ner till marken! Visst, jag fattar också att de hade tjocka elastiska mattor täckta av sand på marken (för att inte synas), men då man själv skulle tveka att ens klättra upp till plattformen kan man ändå inte låta bli att imponeras. Jag bör kanske tillägga att hon reste sig upp till synes oskadd efter fallet.
Bengt den Blygsamme kanske skulle passa bättre?
Dax att gå in...
Hästar var det gott om
Detta är nog en åsne-hingst, eller vad tror du?
Bröderna Dalton minsann
Andreas gav sig handgripligen på en tjur...
Å så var det störtdyket...
Efter High Chaparral bar det av norrut - mot hemtrakterna. Det blev dock ett stopp till på vägen - i Gränna. Där var det för dagen marknadoch vi lyckades trassla oss dit precis i tid innan stängning. Då hade vi innan passerat den klassiska jätten Vist som står på en kulle i Huskvarna. Ungarnas reaktion på jätten Vist var enorm... "jaha".. själv tyckte man det var fantastiskt att se honom när man passerade för 25 år sedan efter att ha suttit å väntat i 10 mil... "jaha..."
Så ett fång polkagrisar, lite chokladfudge och 18 mil senare rullade vi till sist in på Kyrkvägen runt 20-tiden på onsdagskvällen. En hel del hanns med på 96 timmar må jag säga och trevligt var det! Snipp snapp snut så var sagan slut!
Polkagrisen 150 år, det ni
Kommentarer
Trackback
